Tips från coachen/ Utmaningar

Sociala och psykologiska utmaningar

Som vegan får en ofta en hel del frågor – en del nyfikna, andra provokativa. Ibland kan det kännas jobbigt att avvika från normen och göra annorlunda val. Martin Smedjeback skriver nedan om strategier för att hantera detta.

”Var får du ditt protein från? Va, äter du inte kött?! Ska du inte ta en bit av mitt kycklinglår, ha, ha!?” Den största utmaningen när det gäller att bli vegan är ofta inte att hitta nya recept eller att hitta fakta om näringslära. Det är ofta jobbigare med omgivningens reaktioner och att plötsligt vara den udda i gruppen. Men på sikt kan din vardagliga kamp mot köttätares fördomar faktiskt göra att du utvecklas som individ och som medmänniska.

Att vara annorlunda

Att vara vegan betyder att vara annorlunda – åtminstone på de flesta ställen i Sverige 2016. Att vara den udda i gruppen upplevs av många som jobbigt, särskilt om man inte är van vid den upplevelsen. Man kan vara annorlunda på många olika sätt – kanske ha en fotfetischism eller en udda musiksmak. Men skillnaden med veganism är att den är så svår att dölja. Den visas upp för världen varje gång du ska äta en bit mat! Men vi människor är olika. Medan vissa tycker att det är jobbigt att gå mot strömmen tycker andra att det ger en kick. De som kan tycka att det är ansträngande att få frågor om sina matval kan tänka på att det faktiskt blir lättare i längden. Man vänjer sig vid att vara den som är annorlunda. Det kommer att bli en del av din identitet. Samtidigt kommer fler och fler att acceptera dina nya kostvanor och ditt moraliska ställningstagande.

Till viss del kan du välja en attityd som kan göra det lättare att vara vegan. Ska jag känna mig som ett offer som blir utpekad för att ha gjort något fel? Som någon som sviker gruppnormen för att jag väljer att äta vego? Eller ska jag istället se mig själv som en person som har upptäckt att det finns ett mer empatiskt sätt att äta på, att jag är en pionjär när det gäller att även ta in djuren i vår omsorg?

One is unique

Att leva i en värld av köttätare

Hur vi tar emot frågorna kring våra kostval beror dels på hur vi är som personer och dels på hur frågorna är ställda. En del älskar att diskutera och debattera. De välkomnar frågor och till och med ifrågasättande. Andra är mer konflikträdda och tycker att det är obehagligt att få frågor om sina väldigt personliga val i vardagen. För dem kan enkla och i grunden nyfikna och oskyldiga frågor från omgivningen upplevas som ifrågasättande och påhopp. Särskilt som ny vegan är det lätt att känna att man inte har alla svar. Då ska du veta att det är helt okej att båda säga att ”jag vet inte”. Du har heller ingen skyldighet att svara på omgivningens frågor i tid och otid. Du har all rätt att säga något i stil med ”jag pratar gärna med dig om veganism men är det okej om vi tar det senare?”. Ett samtal fungerar ofta bäst om frågor och svar är jämnt fördelat. Tveka därför inte att lugnt fråga din köttätande vän några frågor som till exempel ”Hur har ditt förhållande till djur sett ut i ditt liv?” eller ”Vad tänker du om hur djur har det i djurindustrin?”

Med tiden när du blir lite varmare i kläderna som vegan så kan du komma att omvärdera frågorna från omgivningen. Det som du tidigare såg som ifrågasättande och fördömande kanske du senare ser som en gåva! Genom att människor frågar dig om din mat får du ju en möjlighet att berätta om din viktiga upptäckt – nämligen att vi kan förebygga enormt mycket lidande för djuren genom att inte äta av deras kroppar eller av deras kroppsvätskor.

Även när du har gjort ditt bästa med att förklara varför du har blivit vegan så kommer inte alla att hålla med dig och ännu färre kommer att ändra sin kost. Detta kan vara oerhört frustrerande. Hur tröga kan de vara? Ser de inte hur djuren lider och hur lätt det är att vara vegan? Med en sådan upplevelse är det lätt att börja vara fördömande mot alla köttätare. Kanske du nu ser alla, utom veganer, som hjärtlösa egoister. Forskningen visar dock att det är kontraproduktivt att uttrycka detta förhållningssätt. Ju mer fördömande köttätare upplever ju mer blir de positiva till kött och ju mer blir de negativa till veganism.

lisa_the_vegetarian

Ett sätt att hantera sin frustration är att tänka tillbaks på när vi själva var köttätare. Vi hade ju också missat att djur plågas i djurindustrin trots att vi säkert hört om det flera gånger. En sådan tanke kan föda skuld. Den amerikanska psykologen Melanie Joy pekar på att vi är alla offer i ett samhälle som systematiskt utnyttjar djur och som medvetet och omedvetet gömmer förtrycket för oss. Med denna tanke kan vi kanske både förlåta vårt tidigare köttätande och se köttätare i ett mindre fördömande ljus.

Det kan också hjälpa att tänka på att varje gång en köttätare ser en vegan så blir det en påminnelse för den personen att det finns ett mer empatiskt sätt att äta på. Varje gång du har ett icke-dömande samtal med en köttätare så finns det potential för en förändring hos henne.

Vi människor är flockdjur. Det är lättare för oss att följa strömmen. Det finns uppenbarligen risker med detta eftersom det kan göra att vi fortsätter att betala någon för att plåga djur så länge vi följer normen att äta kött. Men bara för att du har blivit vegan så förlorar du inte behovet att känna att du passar in och att du tillhör någonstans. Ta detta behov på allvar. Om du inte har likasinnade i din närhet så sök upp dem. Kanske du kan hitta andra nyblivna (eller gamla) veganer som du regelbundet kan träffa och byta erfarenheter (och mat) med? Om det blir svårt att träffas fysiskt så finns det vegangrupper på facebook där det är tillåtet att uttrycka sin frustration med köttvärlden och där du kan få emotionellt stöd när det känns jobbigt. Naturligtvis är även Veganutmaningen ett sådant forum. I vår Facebookgrupp har du möjlighet att bolla dina erfarenheter med andra veganer.

Veganism som personlighetsutvecklande?!

Att bli vegan innebär som tur är inte bara konflikter och frustration. Många veganer upplever att deras empatiska sida har växt i och med deras ändrade kostvanor. Plötsligt finns det inget som hindrar en att uttrycka sin omsorg om ickemänskliga djur. Många upplever också en ökad styrka från upplevelsen av att ha lärt sig att stå upp för sina åsikter. Dessa förändringar kan ge oanade konsekvenser i ditt liv. För vissa av er blir det kanske första gången ni verkligen har stått upp för de minsta och förtryckta. Er identitet präglas nu av att ni är en sådan som står upp för andra, även när det kostar på.

Området kring sociala och psykologiska frågor kring veganism är nästan oändligt stort. I den här texten har vi endast skrapat på ytan. Många andra frågor återstår att besvara, som till exempel dessa: Hur gör jag när jag har blivit bjuden på middag hos en blandkostare? Hur hanterar man att vara tillsammans med en köttätare? Mycket kommer du att lära dig av erfarenhet och förhoppningsvis också av andra veganer. En person som skriver klokt om dessa frågor är Carol J. Adams i sin bok Living Among Meat Eaters. Om ni är intresserade av att lyssna på prat om köttets psykologi så finns här en länk där jag blev intervjuad på podden Veganprat.

Martin Smedjeback, fil kand i psykologi från Lunds universitet.

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply